Snyltare, skallade ropen efter honom när han fort sprang, sprang för livet. Vilka var de som kallade honom för snyltare? De hade bjudit in honom i deras liv, till deras hem. Snyltare, deras inrutade stela dygnschema, var allt annat än välkomnande. De var så rädda för att deras egen livsstil skulle uppdagas för dem. Skulle de skämmas? Lättare då att hitta en syndabock, och det blev han, snyltare, nej tack. Nu gick han iväg ut i världen med huvudet högt. Han skulle aldrig mer lyssna på andras lögner om allmosor. För det var bara lögn och han var för stolt för att låta de fortsätta klanka ner på honom. Nu var han fri.
0 kommentar(er)
